TIDEN BARA FLYGER IVÄG
Låg i gårkväll o funderade på allt som jag skulle hinna med innan jag ska iväg o jobba. Ta ut hästar, ge dem vatten, göra frukost, vika kläder, förbereda middagen, ta ett fotbad, rida en sväng, m.m.
Med facit i hand så ser jag att klockan är så mycket att jag måste stryka vissa punkter, och då ryker naturligtvis planeringarna som hör till "nöje". -mina vassa o bortglömda fötter får vika åt sidan, likaså min lust att ge mig ut i lugn o ro på hästryggen får stå tillbaka.
Det är inte bara timmarna som flyger iväg utan åren går väldigt fort. Allt man planerar att man ska hinna med under t.ex. sommarmånaderna -altanbygge, garagebygge, sköta rabatterna o göra långturer med barn o hästar, det flyttas bara fram till nästa år.
Nu ska jag inte fördriva tiden här utan göra lite "nytta".
Hejsvejs!!
Och jag skriver igen, jag.
Jag känner så väl igen mig själv, i det du skriver. Allt i familjen går före en själv. Och visst, det är ju ens lott i livet som mamma. Men ibland blir man så himla less. Det är ingen tröst att få höra; Så är det att vara mamma, det går över.
Nej, just då är känslan så påtaglig. Att man måste ibland få klaga lit. Och då är det ju jätte bra att ha någon vän som förstår, som lyssnar och som vet... Eller att skriva, så här. Jag gör samma som du. Det är så mycket jag vill göra med mina barn och även själv.... Men allt ansvar och alla måsten, överskuggar det som kunde vara så roligt och possitivt.
När jag går på toa, så skurar jag handfatet, när jag ska till köket, plockar jag upp allt på golvet på vägen dit, när jag går ut så tar jag med soporna, osv. Jag är en mamma.
